Dagen efter dagen efter.
Goddag mina vänner.
Haft en helt underbar midsommar och en helt underbar "dagen efter midsommar".
Nu har dom här 4 veckorna gått, och dom har gått fort. Jag är helt ärligt lite nervös över vad som komma skall.
Hur saker och ting ska liksom utvecklas på olika håll.
Men jag har saker att se fram emot, jag har mycket saker att se fram emot. Just nu ska det bli fruktansvärt kul att se Hoffmaestro och Winnerbäck, att gråta en skvätt av lycka på Håkan hellström. Umgås med mina vänner och bara vara i en vecka. Glömma måsten och bekymmer.
Sen ska det bli kul att fylla år, ha en trevlig kväll med mina underbara vänner.
I Augusti ska det bli otroligt härligt att åka till Oslo. Underbara Oslo. I Oktober ska jag gå på Londons gator och tjöta.
Underbart, det ordet är nog mitt favoritord.
Livet är underbart, lyckorus är underbart.
Vissa människor har något speciellt, något som man egentligen inte kan sätta fingret på.
Något som sitter i ögonen, rösten och leendet. Något helt underbart....
Haft en helt underbar midsommar och en helt underbar "dagen efter midsommar".
Nu har dom här 4 veckorna gått, och dom har gått fort. Jag är helt ärligt lite nervös över vad som komma skall.
Hur saker och ting ska liksom utvecklas på olika håll.
Men jag har saker att se fram emot, jag har mycket saker att se fram emot. Just nu ska det bli fruktansvärt kul att se Hoffmaestro och Winnerbäck, att gråta en skvätt av lycka på Håkan hellström. Umgås med mina vänner och bara vara i en vecka. Glömma måsten och bekymmer.
Sen ska det bli kul att fylla år, ha en trevlig kväll med mina underbara vänner.
I Augusti ska det bli otroligt härligt att åka till Oslo. Underbara Oslo. I Oktober ska jag gå på Londons gator och tjöta.
Underbart, det ordet är nog mitt favoritord.
Livet är underbart, lyckorus är underbart.
Vissa människor har något speciellt, något som man egentligen inte kan sätta fingret på.
Något som sitter i ögonen, rösten och leendet. Något helt underbart....
Me and my bubble.
Har säkert nämnt att kvällar och nätter är jobbiga.
Känner mig så fruktansvärt ensam, trotts att jag har en hel drös med vänner så är det som att det liksom inte når ända fram.
Som att jag är i en bubbla av glas.
Ingen kommer ända in, ingen orkar krossa bubblan och inte jag heller för den delen.
Ingen frågar hur det är, öga mot öga och verkligen menar det, för ingen orkar höra svaret.
Kan iofs säga att jag nog inte orkar berätta svaret heller. Inte gråtit framför någon annan på år och dar.
Men jag tror inte riktigt jag orkar gå runt i min bubbla så mycket länge till. Den börjar bli hemskt tung och jobbig.
Även fast jag valt den själv.
Nu är det kväll igen, klumpen i magen är tillbaka och jag vet inte hur jag ska få bort den. Hur jag ska sluta känna mig så ensam och övergiven. Skulle behöva en sovkamrat, (som inte heter Ted och vill bli kliad bakom örat så fort man rör på sig). Sovkamrat som i sova, inte sovkamrat som i något annat. Närhet.
Men ja, det är väll inte det lättaste att hitta bara sådär.
Sen skulle jag behöva en vän som kunde sitta med mig en heel dag och låta mig älta alltihop typ 100 ggr över massa vin och cigg. Det skulle jag nog behöva mest. Grina en skvätt och sen skulle det vara bra.
Jag har liksom förnekat på något sätt att jag precis gjort slut, att jag är ensam igen. På dagarna går det gimla bra att förneka och förtränga. Men nu, uscha... Det blir så tydligt.
Innan när jag var ensam, kände jag mig inte ens i närheten av såhär ensam. Men det är sant, man vet inte ritkgit vad man har förräns det är borta. Missförstå mig rätt nu, jag har gjort rätt val och jag trivs överlag med som det blev. Bara jag slapp den här tomma känslan. Och när den tomma känslan kommer så tänker man ju ofrivilligt tillbaka, och saknar allt som var bra och fint.
I morgon i dagsljuset är allt bra igen.
Känner mig så fruktansvärt ensam, trotts att jag har en hel drös med vänner så är det som att det liksom inte når ända fram.
Som att jag är i en bubbla av glas.
Ingen kommer ända in, ingen orkar krossa bubblan och inte jag heller för den delen.
Ingen frågar hur det är, öga mot öga och verkligen menar det, för ingen orkar höra svaret.
Kan iofs säga att jag nog inte orkar berätta svaret heller. Inte gråtit framför någon annan på år och dar.
Men jag tror inte riktigt jag orkar gå runt i min bubbla så mycket länge till. Den börjar bli hemskt tung och jobbig.
Även fast jag valt den själv.
Nu är det kväll igen, klumpen i magen är tillbaka och jag vet inte hur jag ska få bort den. Hur jag ska sluta känna mig så ensam och övergiven. Skulle behöva en sovkamrat, (som inte heter Ted och vill bli kliad bakom örat så fort man rör på sig). Sovkamrat som i sova, inte sovkamrat som i något annat. Närhet.
Men ja, det är väll inte det lättaste att hitta bara sådär.
Sen skulle jag behöva en vän som kunde sitta med mig en heel dag och låta mig älta alltihop typ 100 ggr över massa vin och cigg. Det skulle jag nog behöva mest. Grina en skvätt och sen skulle det vara bra.
Jag har liksom förnekat på något sätt att jag precis gjort slut, att jag är ensam igen. På dagarna går det gimla bra att förneka och förtränga. Men nu, uscha... Det blir så tydligt.
Innan när jag var ensam, kände jag mig inte ens i närheten av såhär ensam. Men det är sant, man vet inte ritkgit vad man har förräns det är borta. Missförstå mig rätt nu, jag har gjort rätt val och jag trivs överlag med som det blev. Bara jag slapp den här tomma känslan. Och när den tomma känslan kommer så tänker man ju ofrivilligt tillbaka, och saknar allt som var bra och fint.
I morgon i dagsljuset är allt bra igen.
Apple Blossom
The White Stripes - Apple Blossom
Hey little apple blossom,
What seems to be the problem?
All the ones you tell your troubles to,
They don't really care for you.
Come and tell me what you're thinking,
Cuz just when the boat is sinking,
A little light is blinking,
And I will come and rescue you.
Lots of girls walk around in tears,
But thats not for you.
You've been looking all around for years
For someone to tell your troubles to.
Come and sit with me and talk awhile;
Let me see your pretty little smile.
Put your troubles in a little pile,
And I will sort 'em out for you.
Hey little apple blossom,
What seems to be the problem?
All the ones you tell your troubles to,
They don't really care for you.
Come and tell me what you're thinking,
Cuz just when the boat is sinking,
A little light is blinking,
And I will come and rescue you.
Lots of girls walk around in tears,
But thats not for you.
You've been looking all around for years
For someone to tell your troubles to.
Come and sit with me and talk awhile;
Let me see your pretty little smile.
Put your troubles in a little pile,
And I will sort 'em out for you.
In Berlin.
Lyssnat på Sugarplum Fairy hela dagen. Riktigt bra skit. Speciellt låten: In Berlin.
Ny månad, nya tag. Nytt jag?
Jag är så otroligt glad, hela jag får små lyckorus mest hela tiden. Kan inte minnas när jag hade det sist.
Längtar till att ha mitt eget, längtar till att jobba och gnälla över hur jobbigt det är. Längtar till att åka till Oslo och längtar till att hälsa på i London. Längtar till midsommar med vänner och längtar till nästa träningspass.
Jag har så mycket att se fram emot så jag vet inte hur jag ska välja vad som ska bli roligast.
Det här är jag och så jag ska vara. Den här bitterfittan som publicerat alla tidigare inlägg är nu officiellt begraven på riktigt. Jag har sagt det innan och säger det igen, jag har nog aldrig kännt mig såhär levande.
Levande är bra, mycket bra.
Jag trivs med mitt liv nu och jag trivs med mig själv nu. Jag börjar komma i balans.
Jag har fått ett extrajobb som verkar bra, jag har vänner, jag har ett nytt boende, flaggisen är tillbaka i bilden, det är sommar och jag är verkligen glad.
" och så vill jag tacka livet"
Ny månad, nya tag. Nytt jag?
Jag är så otroligt glad, hela jag får små lyckorus mest hela tiden. Kan inte minnas när jag hade det sist.
Längtar till att ha mitt eget, längtar till att jobba och gnälla över hur jobbigt det är. Längtar till att åka till Oslo och längtar till att hälsa på i London. Längtar till midsommar med vänner och längtar till nästa träningspass.
Jag har så mycket att se fram emot så jag vet inte hur jag ska välja vad som ska bli roligast.
Det här är jag och så jag ska vara. Den här bitterfittan som publicerat alla tidigare inlägg är nu officiellt begraven på riktigt. Jag har sagt det innan och säger det igen, jag har nog aldrig kännt mig såhär levande.
Levande är bra, mycket bra.
Jag trivs med mitt liv nu och jag trivs med mig själv nu. Jag börjar komma i balans.
Jag har fått ett extrajobb som verkar bra, jag har vänner, jag har ett nytt boende, flaggisen är tillbaka i bilden, det är sommar och jag är verkligen glad.
" och så vill jag tacka livet"
