Jag hade en gång en vän.

Jag sitter och går igenom min gamla hårddisk och mitt ibland massa gamla fjortislåtar hittar jag Hela vägen - Ison och fille. Det är en otroligt speciell låt fortfarande.
Påminner mig om när jag var kanske 13, 14, kommer inte riktigt ihåg. Jag var upp över öronen förälskad i Mange. Mange med stort M som han kallades i dagboken. Vi har haft våra turer genom åren, hit och dit. Snart ett år sen jag hörde av honom. Vi fuckade till det rejält. Jag fuckade till det rejält.
Ångrar det så otroligt mycket. Önskar jag kunde dra tillbaka tiden ett år precis. Göra det ogjort och sen ha honom som min bästis igen.
Min flaggis och ubåt, den som alltid lyssnade oavsett vad, oavsett tid på dygnet. Massa roliga sms i stort sett varje dag och jag saknar det så otroligt mycket.

Vill inte att det här ska vara end of story. Vill verkligen ha honom tillbaka som vän. Hur gör man?
Eftersom jag fortfarande inte hört något på ett år, känns det som att vi kanske inte riktigt känner lika dant...
Men det är väll värt ett försök? Eller?

Han fyller år snart, tror jag ska skicka ett grattis sms. Så får vi se vad han svarar om han svarar.

Kommentarer
Postat av: Aleksandra

du glømmer aldri den førsta. det er som den førsta gången man kjøper en bil. eller tar kjørkort.. det er impregmert i minnet. det handlar om hur man taklar det och tar det med som en lærdom och ett minne.. och mins och ler.. thats a first love..

2008-11-12 @ 01:10:58
URL: http://aleksandraalexandersen.blogg.no

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0