Vad jag bryr mig om nu...
...är att du kommer nära mig.
Även om det är försent att älska dig.
Vad jag bryr mig om nu.
Är att från samma säng, lyssna till samma regn.
Vad jag bryr mig om nu.
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Har under de senaste månaderna nämnt denna låt. Lyssnat den sönder och samman, men jag älskar den. Kan verkligen "skriksjunga" med i den och vartenda ord kommer från mitt hjärta. Som terapi för mig, för allt har verkligen stämt in nu. Nu de senaste dagarna har allt fallit på sin plats.
Och det är precis såhär jag känner på något sätt. Svårt, så svårt.
Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit
Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
Låten har för mig någon slags dubbelmoral, precis som jag hade och kanske har lite fortfarande. Mitt velande blir glasklart och det är så underbart att i 5 minuters musik få det i ord. Och som nu i skrift. Måste få ett avlsut på allt det här, en gång för alla. Jag trodde jag hade det redan.
Men det blev tydligt idag att jag inte har. Den rösten, den rösten alltså.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
För mig så var det verkligen på riktigt, kalla mig naiv, blåögd och patetisk. Men Jag hade lika gärna kunnat ge upp allt och bara fallit fritt. Gått på impulsen, om det här hade varit för 3 år sen, hade jag definitivt släppt greppet och bara låtit allt ske.
Men eftersom jag är vuxnare och mognare så har jag analyserat varenda liten känsla till botten, delat upp allt i små, små partiklar. Försökt att se till mitt eget bästa, vem vet om jag kommer ångra mig om 5 år. Kanske, kanske inte.
Frågan är vilken av metoderna som egentligen är bäst?
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig
säg nånting
säg nånting
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Ibland så möter man någon som man klickar med direkt, som man dras till på ett obeskrivligt sätt och som verkligen har Det. Tror inte det händer så många gånger i livet, har ju bara varit här i 20 år än så länge. Men på något sätt så känns det som att man ska tillvara på dessa människor. På något vänster, få ett utbyte av det.
Tror det är det tanke sättet som stör alltihop nu.
Jag hade en röd tråd som jag verkligen stirrade mig blind på, som en motorväg var den, bara tuta o köra. Sen helt plöstlig så börjar det komma upp massa skyltar till något helt nytt. Ett ställe jag aldrig varit på.
Otroligt spännande.
Fort går det, så jag börjar vela vilken väg jag ska ta, det nya stället är ju så sjukt lockande. Med vackra skyltar, fin väg och ser verkligen lovande ut på alla sätt och vis. Så jag byter fil, ligger i mittenfilen ett tag.
Den gamla vanliga vägen till vänster och den nya fina till höger, ser hur avfarten närmar sig mot nya, fina stället.
Min beslutångest har mig i det grövsta greppet man kan tänka sig, så svänger av mot the new place, det blir heldraget och jag börjar ångra mig, hur tar jag mig tillbaka sen? Hittar ju inte alls, kommer ta jätte lång tid och jag kommer åka vilse på vägen, många gånger.
Så i sista, sista sekund så svänger jag tillbaka till mittenfilen. Men oturligt nog, glömde jag titta i döda vinkeln.
Jag krockar och blir stående tvärsöver de resterande filerna. Ingen kommer fram och jag tar mig inte där ifrån.
Precis där är jag nu. Jag hade tills ikväll helt glömt bort den döda vinkeln och det blev en rejäl krasch.
Imorgon kommer allt vara bra igen, bilen kommer vara bort bogserad och jag kommer sitta i en ny fin bil på min motorväg. Men nu för sekunden är jag fast, som i klister.
Lite sömn på det här kanske.
