?
... And I would take all your suffering
If It would do any good
Cause we are one flesh
One breath, one life
One blood ...
Förvirring
Ska man följa hjärtat, magen, huvudet eller kanske han på höger axel?
Personer som lider av eller har anlag för, förvirring och grov beslutsångest borde vid 10 års ålder få en handbok. En livets guidebok, att ha som en liten riktlinje, en mini liten röd tråd.
Så man redan i tonåren vet ungefär vart man står i vissa frågor och situationer. Det gott folk, det skulle bespara många ångest och tonvis med frågor.
En riktig affärsidé.
Man kanske skulle gå till en hjärskrynklare för att få lite perspektiv, bolla tankarna med någon som egentligen inte bryr sig ett skit. Det är ju inte direkt så att jag fläker ut problemet för vem som helst. Nej det där blev fel, problemen. Eller ja, vissa väl utvalda känner väll redan till endel. Men jag tror de har fått en tillräcklig dos av älltande och frågor nu.
Egentligen tror jag varenda människa skulle behöva en personlig hjärskrynklare att lätta på trycket inför. Iofs har vi ju alla olika sätt att få ur oss saker. Jag skickar ut dem här, eller så knölar jag in dem så långt in i hjärnan jag kan och låtsas som att det regnar. Det senare funkar bara ett tag, sen så sprängs lådan de stuvats in i och allt bara flyger ut på 3 sek. Brukar inte bli så bra då. Men det misstaget tror jag inte jag lär mig något av, börjar stuva in bara några dagar senare igen.
Så nu är bloggen min hjärnskrynklare. Han är döpt till Sören.
Sören charmören =D
Så det här var besök numer 3 i ordningen.
Terence Jay - One Blood
In the faraway fires
Where the hills forever burn
At the feet of our heroes
We try hard to learn
But the lesson is lost there
In the smoke and the mud
That we are one flesh
One breath,
one life One blood
I stood by the river
That ran red with shame
I stood in the killing fields
Where death had no name
I stood with my brothers
And awaited flood
And we were one flesh
One breath, one life
One blood
Then I fell to the ground
Tasted ashes on my tongue
Thinking that only the dead
Are forever young
There was peace in the twilight
And for a moment or more
There was a world without danger
A world without war
And I would take all your suffering
It would do any good
Cause we are one flesh
One breath, one life
One blood
Kvart över 1...
Jag är otroligt vaken.
Blev ingen klippning idag, får bli av i morgon istället. Det dåliga humöret har hållit i sig, tyvärr. Men i morgon kommer bli en super duper dag. Det är jag helt säker på. Inte tagit min dagliga promme idag så i morgon får det bli en lång en.
Min diskmaskin låter som ett monster, inte bra. Men bara disken blir ren är jag nöjd.
Har egentligen inget vettigt att komma med så här på nattkvisten. Bf jobbar natt så sitter och lirar lite wow. Rätt jävla otroligt att jag faktiskt gör det. Efter allt hat jag haft mot det.
Men hade jag inte börjat spela wow så hade jag ju aldrig stött på så många fina människor. Eller fin människa. Allt on har något gott med sig brukar det ju heta.
Emma har förövrigt döpt om mig till tönt på sin mobil, så jag kontrade med att döpa om henne till tant, pga hennes nya hobby korsord.
Muaha.
I morgon blir det som sagt en lång promenad och sen klippning och plugg. Världens bästa dag ska det bli.
Life
...Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over...
Måndag 29/9 08
Tanken idag var att vi skulle åka till farsta centrum, jag skulle klippa mig och hitta någon fin tröja. Men nu känner jag istället för att bara dra täcket över huvudet och låta den här dagen gå också.
Har träningsverk i arslet också =/ haha, det är ju iofs bra också, man känner att man gjort något.
Har ingen aning om vad jag ska skriva så lika bra att sluta nu innan det bli ännu mer ointressant.
over´n out.
Viktigast av allt är vänner
Utan någon slags rangordning:
Emma, älskade älskade tokfrans. Vad skulle jag ta mig till utan dig? min mycket speciella vän Emma, i dubbel mening ;)
Tanja, Kom hem! Jag saknar dig och våra kvällar med kedjerökande och för mycket vin. We been trough alot.
Aleks, lyckopiller! Tack för att du finns , trotts olika länder. När ska vi flytta ihop och bygga spicegirls rummet då?
Jessica, Tack för att du alltid finns kvar och alltid finns bredvid. Väsny, 30 minus grader och inga pengar, behöver jag säga mer?
Peter, Jag älskar att jag verkligen kan prata med dig om precis vad som helst. När ska vi ha sönder nästa glas?
Sen finns det ju hel skock till som betyder otroligt mycket också, ni vet vilka ni är.
sen finns det <3 också.
Tankar
Ge mig honom att kalla min på en gång, ge mig en utbildning, ge mig ett jobb och en fin lägenhet. Ge mig en bil, ge mig en stor och skön säng, ge mig en skön känsla och ge mig framför allt ett liv.
Ge mig ett liv där jag är nöjd for once, ge mig ett mål att sträva efter och se fram emot, ge mig något att brinna för och kämpa för, ge mig möjligheten att se mig själv i första rummet och ge mig ovillkorlig kärlek.
Kan den här dagen bara ta slut. please...
Kärlek
En känsla
Lyssnar på Hinder, svårt att tänka helt glasklart då.
Jag har en känsla som följt mig i ett par veckor nu, den är helt underbar och kan egentligen bara blir bättre. Men samtidigt som den är så otroligt perfekt så gör den så ont.
Never settle down for anything less then butterflies, det här är absolut butterflies. Så mycket som det kan bli.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på rätt ord, men saknar, längar och lycka är nog snarlika känslan.
Samtidigt som jag blir den lyckligaste på jorden så har jag inte varit såhär förvirrad och lost på hur länge som helst.
Jag borde och jag vill bara följa magen, jag är ju faktiskt bara 20. Har hela livet på mig.
Men mycket som måste fixas innan något drastiskt kan ske.
Kent - Utan dina andetag
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig Allting du pekar på
Men bara när du inte hör Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Vad vore jag
Utan dina andetag
Livsglädje
Söndag 28/9 08
Drömde att Aleks var här och vi satt på ballkongen med en varsin kaffe och disskuterade livets bekymmer. Det scenariot hade varit underbart jusst idag faktiskt. Lätta trycket är ju aldrig fel. Speciellt inte med min underbara norska.
Idag är det som sagt städ dag, tänkte käka lite, plocka av lite i köket och se ta en lång promenad idag igen. Saknar verkligen att röra på mig, så helt underbart att jag faktiskt kommit igång med det igen.
Hehe, få tillbaka min killer body. För pojkvän, wow och p piller gör ju inte susen direkt.
Måste sluta med ciggen också så kondisen kommer upp igen också, men det får bli ett lite senare projekt.
Kan ju inte bli av med alla livets goda på en gång ju.
Så får vi hoppas att det är ett sånt missat samtal idag igen efter halva rundan, då blir jag happy hapyy happy.
Nej frukost var det.
Han
Med otroligt stort H, gigantiskt stort H, nästan jobbigt stort H. Om man skulle behöva gå runt med det H´t under armen skulle armen gå av. ja-a
Lördag 27/9 08
Lördag, lördag, lördag.
Klockan är halv 12 och jag har verkligen inte gjort något alls idag. Eller iofs tog jag en lång promenad och rensade skallen lite. Riktigt skönt och väl behövt.
Hade ett oväntat missat samtal efter halva rundan som gjorde mig happy.
Det var nog dagens höjdpunkt.
Nej, fy fan vad deprimerad jag låter. Inte bra, måste sluta med kent det är som neråt tjack för min hjärna.
Och i morgon är det söndag, dessa söndagar, Trotts att jag varken har skola eller jobb jag måste dra mig upp till på måndag så är söndagar hemska. Förr så började söndagsångesten redan när det var dags att lägga sig fredag kväll typ.
I hate them
Men dagen i morgon ska förmodligen tillbringas med dammsugarn och moppen. Städa är verkligen inte kul det heller.
Får se fram emot middag med sötajesska på måndag, gå hysesyn i hennes nya lägenhet. Som hon skulle sagt, du, jag och min balle. Det blir fina krejjer det.
Nej, over´n out.
Note to myself
Ever since you came my way, I knew it was my lucky day.
Jag skulle ge dig allting du pekar på, men bara när du inte hör vågar jag säga så.
Nöjd?
Jag har ingen aning.
När ska man nöja sig? Hur vet jag vad som är bra för mig? Vad vill jag? Vart vill jag? Vem är jag?
Jag har en miljon frågor som jag ställer mig själv varje dag, min splittrade hjärna orkar inte en ända fråga till. Jag kan inte hitta ett ända svar.
Jag är kluven, förvirrad, "lost", vilse, yr, tom, hel, ledsen, lycklig och framför allt trött. Trött på att jag inte kan hitta min väg nu på en gång, trött på att inte bara kunna vara ärlig mot mig själv, trött på att vara Stina.
Hur tänker jag?
Hur kan jag ena sekunden vara bombsäker på vart jag vill och sedan nästa vända kappan och vilja motsatsen? Är det en släng av någon bokstavskombination?
Jag sover inte längre, jag är bara som i dvala, aldrig riktigt vaken aldrig riktigt utvilad. Jag famlar efter svar i en tjock dimma av mitt eget velande och varje gång jag tror mig hittat ett svar så kommer det 100 nya frågor.
Vad är det jag är så rädd för? Att bli ensam?
Är det där skon egentligen klämmer, att jag är rädd för att bli ensam. Varför skulle jag bli det?
Det vet jag inte heller.
Jag vill testa mina vingar, jag vill ha något att kalla mitt. Jag vill ha något eget där jag kan stänga in mig i en vecka i stäck om jag vill, utan att ha ett ända krav på mig. Ja rent psykiskt, krav har man ju oavsett, hyra, räkningar osv.
Jag vill bli självstädigt och faktiskt testa om jag klarar att vara vuxen på riktigt, utan att fly.
För flyr är precis det jag gör nu, så fort ångesten känns lite för påträngande så tar jag bakdörren och kutar för livet. Jag tar mitt lass och stuvar in det så långt det går i någon vrå där det är näst intill oåtkomligt.
Är det jag vill verkligen att bo tillsammans i en tvåa med två små underbara katter och plugga för att hitta det hyfsade jobbet? Är det verkligen jag?
Jag har ingen som helst aning.
Men jag är rädd för att kastar jag bort det här så kommer det ingen ny chans. Jag är rädd för att komma en annan person så nära. Rädd för att gå igenom så här mycket igen med en ny person.
Utan det här livet, vem är jag då?
För varje analys av en fråga så kommer det 10 till.
Jag vill bara trycka på stopp, stanna tiden och ta ett djupt andetag.
Andas...
