Sammanfattning av månaden

Ja, då var Maj snart slut.

Jag har gjort en heel del med mitt liv. Jag gillar det, gillar att bara vara Stina.
Det är ju det jag gör bäst.

Nog den månad som fyllts av flest tårar i mitt liv. Både av lycka och sorg.
Den månaden som jag tagit flest beslut och verkligen engagerat mig i just mig.

Meen Jag gillart :D

Det löser sig, sa han som sket i vasken.

Alltså tänk hur jävla skönt det vore att bara: Nejfan, nu pallar jag inte mer, tjarrå! och sen kliva ut och hoppa in i någon annans lite mer ordnade liv, byta problem liksom. Låta någon kirra mina kymmer. Sen kliva tillbaka och smaka på kakan.
Lite som att äta och ha kakan samtidigt.

Men det går ju inte, nej.

Den här helgen har varit fruktansvärt lång, lång och händelselös. Händelselös är inte bra för hjärnan, för mycket tid att tänka och grubbla, analysera och överväga. Så mitt huvud har gått på högvarv.
Som vanligt blev summan av kardemumman nada, nuttin, noll.
Vet inte riktigt hur jag hamnade precis här med ett sånt tjorv i skallen. Mer tjorv än vanligt. Att falla för någon som är direkt otillgängligt och låångt bort bara sådär är inte hälsosamt ur en rent psykisk synvinkel. Flera tiotals mil bort och nu flera hundratals. Hur lyckades jag liksom? :S

Meeen, det löser sig, sa han som sket i vasken, eller?

När det bara löser sig med jobb så kommer resten på köpet. Men jobb är ju inte just nu bara och bara =/
Men jag hoppas, verkligen jag hittar ett, jag måste hitta ett och det är nyss. Eftersom det sinar i kassan.

I rather be with you

Sitting here on this lonely dock
Watch the rain play on the ocean top
All the things I feel I need to say I can't explain in any other way.

Satt nere på bryggan tidigare, såg hur regnet slog mot ytan, lyssnade på hur tyst det var.
Hela jag är upp och ner inuti just nu.
Önskar jag kunde göra något åt allt, önskar jag kunde få det jag vill.
Men jag kan inte göra ett skit, nu är det 4 veckor av väntande som kommer leda ingenstans.
Kan sätta allt jag har på att allt detta är i onödan. På att jag hoppas förgäves.

I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a girl like you
Finally see you are naturally the one to make it so easy
When you show me the truth
Yeah
I'd rather be with you
Say you want the same thing too

Önskar jag vore oemotståndligt vacker, önskar jag hade den kroppen, önskar jag hade obegränsat med charm och karisma, önskar att jag hade något som gjorde mig bättre än alla andra.
Något att verkligen snärja dig med.
Men jag kan bara vara jag, jag kan bara vara mig själv.
Verkar inte som att det räcker.

Now here's the sun
Come to dry the rain
Warm my shoulders and relieve my pain
You're the one thing that I'm missing here
With you beside me I no longer fear

Och om det inte räcker, är du då värd allt det här tänkandet, undrandet, velandet och allt drömmandet?

I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a girl like you
Finally see you are naturally the one to make it so easy
When you show me the truth
Yeah
I'd rather be with you
Say you want the same thing too

Ger det lite till tid, men händer det inte något radikalt sen när de här 4 veckorna gått så låter jag dig gå.
Kan inte förlora mig i något jag inte kan få, det är lite för självdestruktivt för min smak.
Inte det att jag inte vill ha dig, för det vill jag. Verkligen.
Men jag måste vara egoistisk och tänka realistiskt.

I could have saved so much time for us
Had I seen the way to get to where I am today
You waited on me for so long
So now listen to me say

Hade det inte varit för att du är en helt underbar person hade jag inte ens gått såhär långt.

I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a girl like you
Finally see you are naturally the one to make it so easy
When you show me the truth
Yeah
I'd rather be with you
Say you want the same thing too
Say you feel the way I do


1-0 Till AIK

Matchen igår var helt underbar, hade sjukt kul med flickorna.
Hade en liten fanclub i början som störde lite. Han startade konversationen med " oj du var snygg, följ med mig hem"
Tack, men nej tack. Haha. Sen bytte vi plats 3 ggr och han följde bara efter.
Han fattade verkligen inte vinken.

Sprang aldrig in i Mange, det var ju lite tråkigt. Men som han sa, det kommer fler matcher.
Derby den 29 igen, ska försöka få med mig någon då. Man får mersmak.


Ska strax ut och ta en runda runt munkholmen, njuta av den friska luften, njuta av att livet är underbart.
Njuta av att vara otroligt ego och bara bry mig om mig själv.


Underbara liv.

Regnet smattrar på bläcket utanför fönster.
Gräset nästan gnistrar i grönt, syrenen håller precis på att slå ut.
Ur mina högtalare strömmar Ted gärdestad, för kärlekens skull.

Precis klivit ur duschen, efter att ha varit ute och sprungit.
Ser fram emot kvällen på råsundas norra läktare.
Sjunga mig hes och svära.

Trotts skitväder, trotts ett förvirrat hjärta, trotts ovisshes, trotts arbetslöshet och trotts att skoluppgifterna hopar sig.
Så mår jag bra, jag känner mig otroligt levande och glad.


En klump i min mage.

Jag blev så glad, sen så tom.
På bara några sekunder.

Förstår inte hur det kan skiffta så fort.


Annie´s song.

Hade en sån underbar dröm i natt.
Tyvärr var allt bara en dröm, en mycket avlägsen dröm känns det som.
Ovissheten är så jobbig, så kall på något sätt.

Ovissheten och jag är verkligen inte vänner.
Tycker om raka rör, inga kringelikrokar.
Men, jag har själv bäddat min säng, så får snällt ligga i den med.

Planerar en resa till Lidköping. Ska bli skit kul.
Skönt att komma bort lite.
Förmodligen ända resan i sommar =/

Beroende på vad som händer och sker med allt.
Vi får se...

Förvirrad.

Just precis i skrivande stund känns det på något sätt som att jag inte har grepp om något.
Lite som att jag betraktar mig själv utifrån.

Återigen så är jag väldigt bra på att låtsas. Så pass bra så jag faktiskt lyckats lura mig själv att allt är tipp topp.
Jag har inte riktigt landat och tillåtit mig själv att känna efter, förräns nu.
Jag är livrädd, så rädd att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte hur jag ska bete mig, hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Jag har så otroligt mycket saker jag skulle vilja säga och få ur mig, jag vet bara inte till vem eller hur.
Jag vet inte riktigt vad det är jag känner, eller jag vet precis vad jag känner. Men tillåter inte mig själv att inse det.
På något sätt blundar jag för känslorna när de bubblar upp, klappar mig själv på axeln och intygar mig att det bara är falsk alarm.
Fast allt tyder på det motsatta.

Jag vet inte riktigt vad jag hade hoppats på, vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men det var inte detta.
Det är så mycket jag borde ta tag i, men allt ligger på is.

Som jag sagt förut, jag hatar att inte ha kontroll över saker och ting. Nu är verkligen allt upp och ner, har inget stabilt att luta mig tillbaka mot och jag famlar i luften efter något fast. Jag vet inte hur det borde kännas, det kanske är så här det ska vara?
Hur är det tänkt att jag ska känna? Bete mig och vara?

Trotts vänner, familj och nära så känner jag mig så oerhört ensam. Som att jag går runt i ett vakum, ingen kommer hela vägen in. Aldrig upplevt det här tidigare.
Det är jag ensam mot världen. Och just nu har världen powerplay =/





Lååång dag

Den här dagen lunkar fram i snigelfart, spöregnar gör det dessutom. Ser iofs fram emot att ta min promenad idag =D

Älskar att gå när det regnar. Verkligen älskar det, känns som att alla ens bekymmer och problem rinner av.
Och det är preecis vad jag skulle behöva nu faktiskt.

Synd att jag inte har min ipod =/ förstår verkligen inte vart jag kan ha lagt den, inte den blekaste. Men, men sånt händer. Får fixa en ny.

En bra sak är att jag ska på en jobb intervjuv på torsdag =D Ska bli skitkul.
Hoppas på att få jobbet, ringde till ett ställe istället för att maila dem.
Dock inte världens mest fancy jobb, men nice tider, 16 till 22, och sen jobb varannan helg. 
Får funka tills jag hittar något bättre om jag nu skulle få det.  

12/5 09

Hade ett långt och otrolig tjobbigt samtal med Björn igår. På något sätt har poletten inte riktigt ramlat hela vägen ner.
Eller jo det har den väll, men jobbigt är det.
Otroligt jobbigt är det.
Vill ha min Ted.

Hm, resten av livet vet jag inte mycket om. Inte hört ett ord sen igår morse, så får helt enkelt se mig som dissad.
Eller något. Det är inte som det brukade i alla fall och det kan ju inte vara något bra.
Men life goes on, det är ingen dans på rosor direkt. Eller så är det just det som det är, men en maassa taggar.

Det är tungt nu, men det går över, det är inte så jag dör direkt.
Kunde varit värre, tappat benet eller något. =D

Som jag sa, vågar jag falla fritt, ta chansen att kanske i slutändan hamna helt själv.
And I did.

Jag är stolt.

Ja......

Jag är glad, väldigt glad. Stolt över mig själv som vågade, trotts ur form, komplicerade situationer och grov nervositet.
Men jag gjorde det.

Jag känner som förut, lite mer förvirrad kanske. Saker och ting fick ju ett inte så beräknat slut.
Men, jag förstår.

Vi får se vad som händer, hoppas på det bästa, men som innan kan jag bara styra över halva sidan.
kanske låter lite kryptiskt =P
Men ja. jaa.... vad ska man säga....

För mig var det och är det på riktigt.

Gabriellas sång

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
 Och min längtan har fört mig hit
 Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
 Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
 Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv....

Ett helt inlägg till bara mig själv.

Det känns så skönt att efter flera år av "indirekt misshandel" av min egen kropp känns att saker och ting är på väg åt rätt håll.
Det känns så skönt att ha fattat ett beslut så är helt och hållet mitt eget.
Det känns så skönt att få höra såna fina ord och såna fina saker som jag bara kunnat drömma om att få höra.
Det känns så skönt att ha fått hjälp att sluta blunda och inse saker och ting.
Oavsett vem jag är med, vart jag än är så är jag huvudpersonen i mitt eget liv. Då är det väll jag som ska välja vilken väg jag ska gå?


Man kan inte nöja sig för att saker och ting skulle kunna vara bra, är det inte bra, så är det inte bra. Man kan inte nöja sig förräns man känner harmoni och välbefinnande varje dag. I alla fall merparten av dagen.  

Från och med nu så är jag viktigast i mitt liv, ingen annan. Jag ska bara göra saker som gangnar mig och dom jag har närmast. Jag står alltid i första rummet, för det är jag som ska leva med mig själv.


Jag kanske låter otroligt egoistisk nu, men alla borde verkligen sätta sig själv i första rummet.


Prinsen.

Prinsen down south, får bli hans namn.

För en prins är han tamejtusan.

Utkast: Den här ...

Den här texten är så grymt bra. Sätter ord på precis alltihop, gör saker och ting lättare att greppa. Lättare att ta in och analysera. Jag har lite mer kontroll över allt nu känns det som, min mage är inte en ända stor klump som rullar runt.
Vilket måste räknas som bra. Jag är fortfarande livrädd fast inte lika, det som händer får hända.
Jag tänker bara åka med, jag kan inte låta mig stoppas för att jag är rädd.
Tycker han inte om mig är det han som inte vet sitt eget bästa, haha.

Alla ord i den här texten är du. Hela den här låten är du.

Find me here
And speak to me
I want to feel You
I need to hear You

You are the light
That's leading me
To the place
Where I find peace again

You are the strength
That keeps me walking
You are the hope
That keeps me trusting
You are the life
To my soul
You are my purpose
You're everything

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this

You calm the storms
And You give me rest
You hold me in your hands
You won't let me fall
You steal my heart
And You take my breath away
Would You take me in
Would You take me deeper, now

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this

And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this


Cause you're all I want
You're all I need
You're everything, everything
You're all I want
You're all I need

Lost.

If roses are meant to be red
and violets to be blue
why isn't my heart meant for you
my hands are longing to touch you
I can barely breath
starry eyes that make me melt
right in front of me


lost in this world
I even get lost in this song
and when the lights go down
that is where I'll be found

this music's irresistable
your voice makes my skin crawl
innocent and pure
I guess you heard it all before


mister inaccessible
will this ever change
one thing that remains the same
you're still a picture in a frame


lost in this world
I even get lost in this song
and when the lights go down
that is where I'll be found
I get lost in this world
I get lost in your eyes
and when the lights go down
that is where I'll be found

Önskar jag hade kunnat sova längre, stannat kvar i drömmen. Fått vara nära dig längre.
Önskar att det inte hade varit en dröm, min kropp klarar inte mycket mer.
Mina händer skakar, mitt hjärta längtar, hela jag längtar.

Jag är så otroligt lycklig över att faktiskt hittat någon som du, jag känner igen mig i dig.
Allt flyter så naturligt med dig, det skulle kunna bli så underbart.
Jag längtar så det gör ont till den dagen, det ögonblicket.
Det känns som att det är så otroligt mycket som står på spel.
Jag vet helt seriöst inte om jag kännt såhär mycket förut.
Det måste ju vara något bra, det kan inte vara annat än bra.
Jag tror inte du förstår hur bra du är.

Jagvetinteriktigtvadjagskahasomrubrik

Jag håller på att spricka av glädje och känslor. Det känns så jävla bra, så himla rätt.
Kan inte sluta tänka, kan inte sluta le. Tänk att man kan känna såhär mycket?!
Jag har inte känt såhär på jag vet inte hur länge, kan inte minnas när det kändes såhär sist.
Har jag känt såhär?

Den senaste veckan har jag nog haft ett gigantiskt leende på läpparna mest hela tiden.
Det är frustrerande och underbart på samma gång. Nervöst och tryggt, spännande och avslappnat, allt på en gång.
Min hjärna och min mage klarar inte mycket till nu alltså.

På samma gång som jag är så himla glad vill jag bara gråta.



Men trotts all förvirring, alla känslor på samma gång så är det helt underbart.

RSS 2.0