I baklås

Ibland tror jag att man faktiskt behöver vara nere och känna sig deppad. För efter en för och tidigeftermiddag av depp, så kännas alt väldigt klart och bra.
Det är under min värdighet att ens slösa energi på det hela. Det är vad jag kommit fram till. Jag är värd något så mycket bättre.
För det är faktiskt självkänsla och en uns av egoism man tar sig fram med, att gräva min egen grav, hoppa ner helt själv och ge idioten spaden så han kan täcka igen. Det är inte min grej.

Förövrigt ska jag tillbringa denna otroligt vackra efter middag med att gå i skogen med min söte vän emma och min mor.


Pusshaj xxx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0