Livets race

Ibland tappar jag fotfästet, jag snubblar till och för några sekunder så har jag ingenting.
Jag snubblar på något sätt medvetet, det är som att jag drar undan mattan på mig själv. Mot bättre vetande så gör jag saker jag egentligen inte borde.

Dessa sekunder utan fotfäste får ibland förödande konsekvenser som inte går att undvika. Min hjärna tänker hela tiden att det här är inte bra, inte bra. Men ändå kör jag racet, jag kör så det ryker, kör om varenda jäkel och när jag väl kommer in i mål undrar jag vad i helvete jag håller på med. Kunde ju kört ihjäl både mig själv och andra.
Men då är det redan försent. Undrar hur många såna här race jag kan köra innan något allvarligt händer.

Den här gången har jag klarat mig relativt bra, så länge inte mekanikern berättar för domaren att jag körde med trimmad bil. Då kommer hela skiten gå åt skogen.

Som sagt ibland tappar jag fotfästet, liknar det med ett race, livets race.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0