Förvirring
Förrvirringen är total och då menar jag inte lite. När jag försöker känna efter så blir jag bara mer förvirrad. Ibland kan det för någon sekund synas ett ljus i tunnelns slut. Men så fort jag försöker fokusera på det så är det borta lika fort som det kom. Det är som att jag har en snubbe på vardera axel som skriker helt olika saker i varsitt öra.
Ska man följa hjärtat, magen, huvudet eller kanske han på höger axel?
Personer som lider av eller har anlag för, förvirring och grov beslutsångest borde vid 10 års ålder få en handbok. En livets guidebok, att ha som en liten riktlinje, en mini liten röd tråd.
Så man redan i tonåren vet ungefär vart man står i vissa frågor och situationer. Det gott folk, det skulle bespara många ångest och tonvis med frågor.
En riktig affärsidé.
Man kanske skulle gå till en hjärskrynklare för att få lite perspektiv, bolla tankarna med någon som egentligen inte bryr sig ett skit. Det är ju inte direkt så att jag fläker ut problemet för vem som helst. Nej det där blev fel, problemen. Eller ja, vissa väl utvalda känner väll redan till endel. Men jag tror de har fått en tillräcklig dos av älltande och frågor nu.
Egentligen tror jag varenda människa skulle behöva en personlig hjärskrynklare att lätta på trycket inför. Iofs har vi ju alla olika sätt att få ur oss saker. Jag skickar ut dem här, eller så knölar jag in dem så långt in i hjärnan jag kan och låtsas som att det regnar. Det senare funkar bara ett tag, sen så sprängs lådan de stuvats in i och allt bara flyger ut på 3 sek. Brukar inte bli så bra då. Men det misstaget tror jag inte jag lär mig något av, börjar stuva in bara några dagar senare igen.
Så nu är bloggen min hjärnskrynklare. Han är döpt till Sören.
Sören charmören =D
Så det här var besök numer 3 i ordningen.
Ska man följa hjärtat, magen, huvudet eller kanske han på höger axel?
Personer som lider av eller har anlag för, förvirring och grov beslutsångest borde vid 10 års ålder få en handbok. En livets guidebok, att ha som en liten riktlinje, en mini liten röd tråd.
Så man redan i tonåren vet ungefär vart man står i vissa frågor och situationer. Det gott folk, det skulle bespara många ångest och tonvis med frågor.
En riktig affärsidé.
Man kanske skulle gå till en hjärskrynklare för att få lite perspektiv, bolla tankarna med någon som egentligen inte bryr sig ett skit. Det är ju inte direkt så att jag fläker ut problemet för vem som helst. Nej det där blev fel, problemen. Eller ja, vissa väl utvalda känner väll redan till endel. Men jag tror de har fått en tillräcklig dos av älltande och frågor nu.
Egentligen tror jag varenda människa skulle behöva en personlig hjärskrynklare att lätta på trycket inför. Iofs har vi ju alla olika sätt att få ur oss saker. Jag skickar ut dem här, eller så knölar jag in dem så långt in i hjärnan jag kan och låtsas som att det regnar. Det senare funkar bara ett tag, sen så sprängs lådan de stuvats in i och allt bara flyger ut på 3 sek. Brukar inte bli så bra då. Men det misstaget tror jag inte jag lär mig något av, börjar stuva in bara några dagar senare igen.
Så nu är bloggen min hjärnskrynklare. Han är döpt till Sören.
Sören charmören =D
Så det här var besök numer 3 i ordningen.
Kommentarer
Trackback
