18 Januari 2009
Den 18 januari 2009, det är en söndag dessutom. 18 Januari klingar inte så bra.
Hade dock varit lite värre om det hade varit en måndag. Då hade det verkligen inte låtit som en bra dag.
Jag har suttit och försökt analysera mig själv lite och tror att mina sömnvanor beror på min tristess som förföljt mig ett bra tag nu. Jag tror de beror på min oro över framtiden och vad jag ska göra. Jag tror det beror på att jag inte är nöjd med mig själv och mina prestationer so far.
Det värsta med alltihop som jag kommit fram till är att det bara är jag som kan ändra på alltihop, det är bara jag som jag gå ut och träna, det är bara jag som kan begrava mig i skola och det är bara jag som kan få min lust tillbaka. Frågan är bara hur, jag vet att bara jag kommer ur den här tristessen och börjar se fram emot saker så kommer resten på köpet.
Jag vet att jag egentligen älskar att umgås med mina vänner, jag älskar att träffa nya människor. Men det har inte kännts lockande alls. Jag vet att jag egentligen tycker det är underbart att vara helt slut efter ett träningspass, men det känns bara jobbigt nu. Jag vet att jag egentligen vill ha mvg i allt, men jusst nu känns g som ett fint alternativ. Vart har jag tagit vägen?
I morgon är det måndag, måndagen efter söndagen den 18 Januari. En helt ny måndag, och i morgon begravs tristess Stina och det är en begravning jag ser fram emot.
Hade dock varit lite värre om det hade varit en måndag. Då hade det verkligen inte låtit som en bra dag.
Jag har suttit och försökt analysera mig själv lite och tror att mina sömnvanor beror på min tristess som förföljt mig ett bra tag nu. Jag tror de beror på min oro över framtiden och vad jag ska göra. Jag tror det beror på att jag inte är nöjd med mig själv och mina prestationer so far.
Det värsta med alltihop som jag kommit fram till är att det bara är jag som kan ändra på alltihop, det är bara jag som jag gå ut och träna, det är bara jag som kan begrava mig i skola och det är bara jag som kan få min lust tillbaka. Frågan är bara hur, jag vet att bara jag kommer ur den här tristessen och börjar se fram emot saker så kommer resten på köpet.
Jag vet att jag egentligen älskar att umgås med mina vänner, jag älskar att träffa nya människor. Men det har inte kännts lockande alls. Jag vet att jag egentligen tycker det är underbart att vara helt slut efter ett träningspass, men det känns bara jobbigt nu. Jag vet att jag egentligen vill ha mvg i allt, men jusst nu känns g som ett fint alternativ. Vart har jag tagit vägen?
I morgon är det måndag, måndagen efter söndagen den 18 Januari. En helt ny måndag, och i morgon begravs tristess Stina och det är en begravning jag ser fram emot.
Kommentarer
Trackback
