AbImoPectore

Jag vill ge upp, gå ut genom dörren utan att se mig om.
Gå tills inte benen bär längre och bara gråta tills tårarna tar slut.
Jag vill ta den enkla bakvägen som lockat så många gånger.
Den som bara stänger av, lämnar allt bakom sig.
Men jag kan inte.

Jag skulle vilja säga precis vad jag tycker och tänker nu.
Låta orden flöda utan att tänka på vad de kan göra.
Jag vill vara iskall och önskar jag hade ett hjärta av sten, för en sekund.
Inte bry mig alls om någon annan än mig själv.
Men jag kan inte.

Jag vill inte låtsas att det är så himla bra.
Slippa dra på en mask så fort det går emot.
Jag vill att du ska förstå hur jag känner någongång.
Vad är det som är så svårt att förstå?
Men det är omöjligt....