AbImoPectore

Det här blir ett bara klagande inlägg, förvarning bara.

Jag har tappat lusten, det är som att ballongen spruckit. Allt är just nu så tomt och trisst, inget riktigt att se fram emot. Jag mådde så otroligt bra mellan jul och nyår, hade underbara dagar med aleks här i sverige och sen i Oslo. Fan vad vi hade det kul.
Som en skön fläkt i den grå vardagen. Men absolut inte bara det, det var så otroligt skönt att sitta och snacka om precis allt möjligt i flera flera timmar, djupa som ytliga saker.
Timmarna bara flög iväg och det var precis något sådant jag behövde, prata av mig och få bli avpratad på. Samtalsämnena mellan oss tar verkligen aldrig slut. Vi kan lika gärna sitta tysta och fixa med annat, fast fortfarande "umgås". Sånt värdesätter jag otroligt högt.
Och nu saknar jag det otroligt mycket, jag saknar Aleks otroligt mycket. Har ju absolut mina vänner här också som är minst lika bra. Men aa, det här bara så det känns.

Jag behöver dig mer är vad du kan ana.

Hur hittar jag tillbaka till lusten och orken?
För just nu så känns allt skit, jag vet inte riktgit vart i högen av måsten jag ska börja. Hur jag ska ta mig till och varför.
Jag har just nu tappat mitt mål, vet inte riktigt vart jag ska rikta mig. Hur jag ska bära mig åt.
Min sömn är helt åt helskotta, sover knappt något alls. När jag väl lägger mig i sängen så går hjärnan på högvarv, så slappna av är inte att tänka på.
Det här gör att dygnet blir helt vridet och att jag är konstant trött.

Jag måste ta tag i mig själv, ta mig i kragen och göra mig av med problem. Rensa ur garderoben lite...
På onsdag är det gymmet, hmmm. Ja....

Fan det löser sig....