12/5 09

Hade ett långt och otrolig tjobbigt samtal med Björn igår. På något sätt har poletten inte riktigt ramlat hela vägen ner.
Eller jo det har den väll, men jobbigt är det.
Otroligt jobbigt är det.
Vill ha min Ted.

Hm, resten av livet vet jag inte mycket om. Inte hört ett ord sen igår morse, så får helt enkelt se mig som dissad.
Eller något. Det är inte som det brukade i alla fall och det kan ju inte vara något bra.
Men life goes on, det är ingen dans på rosor direkt. Eller så är det just det som det är, men en maassa taggar.

Det är tungt nu, men det går över, det är inte så jag dör direkt.
Kunde varit värre, tappat benet eller något. =D

Som jag sa, vågar jag falla fritt, ta chansen att kanske i slutändan hamna helt själv.
And I did.

Jag är stolt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0