Ett helt inlägg till bara mig själv.
Det känns så skönt att efter flera år av "indirekt misshandel" av min egen kropp känns att saker och ting är på väg åt rätt håll.
Det känns så skönt att ha fattat ett beslut så är helt och hållet mitt eget.
Det känns så skönt att få höra såna fina ord och såna fina saker som jag bara kunnat drömma om att få höra.
Det känns så skönt att ha fått hjälp att sluta blunda och inse saker och ting.
Oavsett vem jag är med, vart jag än är så är jag huvudpersonen i mitt eget liv. Då är det väll jag som ska välja vilken väg jag ska gå?
Man kan inte nöja sig för att saker och ting skulle kunna vara bra, är det inte bra, så är det inte bra. Man kan inte nöja sig förräns man känner harmoni och välbefinnande varje dag. I alla fall merparten av dagen.
Från och med nu så är jag viktigast i mitt liv, ingen annan. Jag ska bara göra saker som gangnar mig och dom jag har närmast. Jag står alltid i första rummet, för det är jag som ska leva med mig själv.
Jag kanske låter otroligt egoistisk nu, men alla borde verkligen sätta sig själv i första rummet.
